Det finns en fara i att aldrig hitta vägen, och det finns nåt vackert med att vandra den ändå





Idag går jag runt i en tröja jag inte tycker om så värst men ändå på nåt sätt har den nåt. Igår grät jag som en gris till Pearl Harbor. Tror det är min gråtarfilm nr. 1. Blir som min syster...hehe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0