Tack till min underbara mamma som tröstar en med sin underbara sago-berättar-röst. Den där som hon hade varje gång man kröp ner i sängen och fick lyssna på en saga som hon hittade på. Hon vet hur man tröstar hon. En stooort kram och några värmande, stöttande ord. Allt som behövs när man är ledsen. Tack även till min allra allra bästa vän som alltid finns där och förstår och vet precis vad man pratar om. Tacktacktack. Jag älskar er.