Hemma i Leksand igen efter tre underbara veckor i Stockholm. Tomt är vad det känns och jag kan inte hjälpa de dåliga känslorna som kommer smygandes. Inte idag. Har försökt peppa upp mig själv med Sex and the city, men idag hjälper inte ens det. Kanske att en springtur kan funka. Det är höststressens fel. Den där satans hösten. Som samtidigt är så jävla underbar. Saken är den att min höststress brukar vanligtvis infinna sig på våren för att sedan fixa upp sig när väl hösten kommit. Den här våren infann den sig i vanlig anda men har inte släppt, utan bara blivit värre, nu när det snart är september.